Jag har under året arbetat med att bygga en vinkällare. Alltså, inte bara jag, min man har gladeligen hjälpt till för att bygget ska komma framåt. Som en del i en mycket (mycket) större renovering har det ibland bara kunnat tas små steg. Läget är ganska självklart, huset ser ju ut som det gör: Källarplan, två ytterväggar, de andra två i sten och så möjlighet till god ventilation. Enda nackdelen är att det är sydöstra källarhörnet, inte det nordöstra. Det rummet fick jag tydligen inte annektera. Men vi kunde slå ut väggen mellan två mindre kallförråd och lättbetongen small i golvet när första biten föll. Vi rev väggar, vi rev tak, vi beställde en glasdörr och vi rev bort de båda förrådsdörrarna och insåg att vi behövde beställa ett större glasfönster också. Ny el drogs, väggarna målades, golvet flytspacklades och fönster+dörr kom på plats.
Så nu i sommar ville maken överraska mig och satte nytt tak, la klinker på golvet (det hjälper till att hålla kylan i rummet) tills jag kom hem. Underbart! Jag kunde få sätta fart med finliret, nämligen att bygga ihop hyllorna som oljats några månader tidigare och till sist kom det jag verkligen längtat efter: Att få plocka upp alla flaskor! De har nämligen legat nerpackade i trälådor och befunnit sig på olika platser vid lite olika tillfällen. Efter ett inbrott i vårt lägenhetsförråd för tre år sedan (de stal bland annat all min årgångschampagne, de jävlarna!) fick vi evakuera det som var kvar. Det var väl en 40–50 000 kr som försvann. Nåväl, nu fick jag ju återupptäcka mina flaskor och en i taget åkte de upp i hyllorna. Jag fick humma och säga ”åh!”, jag fick bli besviken över de flaskor som saknades och jag fick med stor glädje återupptäcka de viner jag glömt att jag hade. Ekfatet jag fick av Isabelle Raveneau fick också äntligen sin rättmätiga plats.
Jag inser att jag känner mig lite skrytsam, men samtidigt har vi jobbat hårt för att få allt på plats, och det har länge varit min dröm att få min alldeles egna vinkällare. Den är inte romantiskt gammal som källarvalven i gamla hus, eller hypermodernt stilig som hos vissa restauranger men den är MIN. Ok, den är väl kanske ”vår” per definition men ändå... Den håller temperaturen ganska jämnt under året – det pendlar mellan ca 14 och 17 grader över ett år – och det går att utan problem hålla luftfuktigheten på runt 65 till dryga 70 %. För en halvamatör som jag är det bra, jag behöver inte mer och jag lägger hellre pengarna på bra viner än dyra installationer. Det tycker jag att ni också ska göra! Allt behöver inte vara superproffsigt eller romantiskt gammalt, någonstans mittemellan går lika bra det med.
Viner jag fyller på med just nu:
Riesling, alltid Riesling. T ex av Sybille Kuntz
Eller varför inte Monte del Frà Ca’ del Magro – en vit blend från Veneto i Italien, ett kap för 129 kr på SB (nr 72693)
Klassisk Rioja från Muga (Muga Rerserva nr 73711)
Husbubbel från Gramona (Gramona III Lustros Brut Nature Gran Reserva, nr 92744)
Och så udda flaskor av Spätburgunder/Pinot Noir som jag plockar åt mig från småpartierna
“Jag är i grunden jurist – tro’t eller ej – med många år som föreläsare i bagaget. Efter att ha behövt en livsinjektion kastade jag mig in i mitt favoritämne; vin. Sommelierutbildningen och WSET Level 3 på Restaurangakademien gav mersmak och nu är jag på sluttampen av WSET Level 4 Diploma. Nu kombinerar jag mina två favoritsysslor och föreläser om vin. Ingen grupp är den andra lik och jag strävar efter att vin ska vara roligt oavsett vilka förkunskaper man har med sig. Prestigen får man lämna hemma men intresse, skratt och frågvishet får man gärna ta med sig till mina provningar. Kan ni något som jag inte kan blir jag bara glad – ju mer kunskap desto bättre!”
— Johanna Norberg Hägglund
